Evelina, det var inte roligare än så att alla motiv på Lidingöloppets medaljer är Carl Milles statyer. Statyerna finns även på Millesgården på Lidingö så det verkar ju inte vara roligare än en Lidingögrej. Sorry
Höstrusk?
Det känns på riktigt höstruskigt ute. Jag gillar hösten. Jättemycket!
Men rusk, det gillar jag fan inte. inte alls. Jätteintealls!
Jag tycker om fina höstdagar. fina vårdagar. fina sommardagar.
Men. Jag tycker nog fan mest om fina vinterdagar. ÄLSKAR dom. japp.
Faaaast. just idag är jag väl inte så sugen på vinterdag, trots att dom är jäkla bäst.
Tjejklassikern
Lite mera häst
Jag & Lillan skulle promenera idag. Det slutade med ösregn och superhjälp
att reda ut hennes hemska svans istället. Det är otroligt tacksamt att få så himla mkt bra hjälp som jag får. Att skaffa egen häst gör att man (läs: JAG) per automatik blir fem år gammal och helt tappar förmågan att ta någon form av egna beslut. Jag känner mig helt plötsligt tveksam till allt. Såatteee, håll en tumme att det går över va
Det är inte bara braiga och hjälpsamma människor som befinner sig i stallet såklart.
Huvudpersonerna där är ju inte så himla pjåkiga & dom gör sig oftast bra på bild oxå
Tjejklassiker del 4
På lördag är det alltså dags. Sista etappen av vår tjejklassiker.Jag är en otroligt nöjd tjej om jag bara tar mig runt. otroligt nöjd.
Jag har ganska många mil i benen och var faktiskt riktigt riktigt på G.
Det är fantastiskt jäkla skitroligt att cykla racercykel ändå. Läskigt. Men skitroligt!
Drattade av en häst för några veckor sen. Efter det har det blivit noll cykling.
Har cyklat 1,5 uppdelat på 4 tillfällen med min tantcykel med fetsadel. Ingen hit.
Jag är ganska lugn ändå. Runt ska jag, något annat alternativ finns inte.
Men.. även om jag är lugn är jag oxå sjukt arg på mig själv som inte höll mig kvar, som inte bokat en jäkla läkartid för att kolla upp det här, som bara väntat ut skiten.
Fasen ändå. Sista delen i tjejklassikern, tjejvättern. så förbannat jäkla roligt!
Och så blir det såhär…..
Dax för bete!
Igår fick de flesta hästarna traska till andra sidan vägen för att svulla i sommarhagarna. Givetvis uppskattat och alla ropade HURRAA!! Jag lovar!
Några hade dock inte lika tur. bla min charmboll, pga just det där sista ordet. Boll.
Hon är lite för rund för sitt eget bästa och hon kan gott vänta med betet en liten stund.
Några av oss tvåbenta gjorde även en mindre roadtrip under eftermiddagen och efter en del mil, några timmar i bil och en hel del häst så var vi slutligen tillbaka med en liten lånekompis till Jennys finaste Calibra.











