Japp. Jag har varit massa saker på sista tiden.. allt från världslat till helt utan tid.
Men hur det än är så kan man inte skylla på tiden, för vill man nånting tillräckligt
mycket så är det ju så att tiden räcker till det också. Faktiskt.
Man får prioritera om. Man får prioritera annorlunda. Man får lägga upp allt på ett
litet annat vis helt enkelt. Jag är i alla fall redo för en förjäkla bra ny träningskarriär.
Fann mig själv i en facebookgrupp häromdagen.
En facebookgrupp som jag tänker stanna i även fast jag inte har något minne av att jag tackat Ja till att vara med i den ens. Men den är bra. Den talar om för mig att jag ska springa St. Olav till sommaren. och vet ni vad.. JAG LÄNGTAR! jag vet ju att jag kan springa.. måste bara få igen lite flås. eller lite och lite. Jävligt mycket är jag rädd.
Så.. alla ni gnällspikar som tycker att jag bloggar för lite, jag tror det vänder nu.
Antagligen till er träningsmotståndares förtvivlan men man måste ju heller inte läsa.
Man gör ju som man vill (som är mitt nya favoritcitat)
Jag skriver för mig själv och kanske lyckas jag motivera någon längs vägen.
Det är väldigt många som nappat på utmaningarna jag skrivit om tidigare och det är
nog lite så att det suger lite i utmaningstarmen.. Nån som känner detsamma?
Sällskap är ju alltid ett plus.
Tänkte nog den här ”vanliga” 6-veckorsutmaningen. Den funkar alltid.