Det finns en person jag saknar ganska ofta.
Det var sjukt längesen vi bara kunde dra iväg vars som helst för att bara fota.
Det var sjukt längesen vi åt gelegodisar ovanpå järnhandeln och tittade på nått kasst på tv medans Coda sprang fram och tillbaka & puffade åt alla ljud i hemska trapphuset.Det var sjukt längesen vi tvärdrack upp en bag-in-box för att sen gå ut i kolsvarta natten.
Det var sjukt längesen vi skrålade till kassa låtar på Singstar och spelade 8-bits nintendo.
Det var sjukt längesen vi bakade sådär galet nyttiga kladdkakemuffins.
Det var till och med sjukt längesen vi pratade med varann.
Men ändå äre som igår när vi ses. Yepp.
Hon är en bra kompizz den där Äna.
Sofi Holmgren 
Ååå kompis! Jag saknar dig också. varje gång det blir fullmåne tänker jag att jag skulle haft dig här så att jag vågade gå ut i skogen och fota 🙂
Haha men samma här!! Jag borde komma ner en sväng framöver.
Pingback: Suck… | N som i Norrland
Söt Banana!