Man måste vara tjurig. Och sur! Om man är ett sto….

Lillan har blivit otroligt viktig med att allt ska vara på hennes vis.
När vi går till hagen måste vi gå igenom en lång gång, en gräsgång.
Gräset just där måste vara det godaste gräset i precis hela världen för jag tror att damen i fråga är redo att offra sitt liv för det där jäkla gräset. Hon är som besatt. Hon blir som förbytt.
Även senaste skoningen var lite besvärlig, hon hade nog inte tänk få nya dojor den dagen.
Hon är så jäkla mkt sto så det räcker och blir över till alla ston i hela vida världen.
Kanske en liten överdrift, men efter morgonens 15 min till hagen känns det så. precis så.

Jag vet inte om det är jag som har odlat fram denna mörka sida hos henne eller om hon inte har behövt visa den tidigare. Hon lever ju ett lite annorlunda liv idag än vad hon tidigare gjort, på flera sätt. Fick hon själv bestämma skulle hon aldrig arbeta utan bara äta gräs hela dagarna. I gräsgången till hagen.

lill

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s