Förra helgen när jag och E var ute och krattade och busade och fotade och allt vi nu gjorde hade vi mest hela tiden sällskap av grannens katt. E har ju ingen egen katt och älskar just därför katter, verkligen älskar, och tyckte det var fasligt festligt att hon hängde med oss lite överallt. Under denna eftermiddag ute i solen hann hon klättra på min bil, kolla läget i äppelträdet, kolla läget inne i vår vedbod, hälsa på i vår glasveranda och i vårt hus tre gånger, gömma sig i våra rabatter, springa som en galning fram och tillbaka och jaga typ spöken? Klättra i några fler träd, försöka ta sig in i mitt växhus (hon gick bet) och minst tusen saker till innan hennes husse med kids kom hem och lillmatten försökte styra upp situationen.
Måste vara rackarns jobbigt att vara katt om man ska hinna med sådär mycket varje dag.
Rätt soft ändå. Jag vill lätt bli en katt i nästa liv!