Älska positivt

Jag var nyligt med om den snabbaste postleveransen nånsin i mitt liv.
Leveransen kom från good balance. Jag gjorde beställningen en måndag em
och armbanden dök upp dagen efter hemma i min postlåda.

Tokigt nog fick jag ett armband levererat i fel färg. Istället för ett svart och rosa fick jag ett helsvart. Kankse inte hela världen tanker ni, men jag hade ju ändå betalat för just det armbandet och var väldigt väldigt inne på att ha det med rosa på.
Det svarta framstod som ganska tråkigt i jämförelse liksom.
Mailade goodbalance på tisdagkväll och svaret kom redan onsdagmorgon.
”Hej Sofi, du kan behålla det felaktiga armbandet och så skickar vi dig ditt nya svart/rosa omgående” ungefär så löd mailet.

Dagen efter hade jag rätt färg på armbandet i postlådan. Helt otroligt.

Fantastisk service. Helt fantastiskt alltihop faktiskt.
Jag liksom älskar att bli såhär positiv av saker, speciellt saker som faktiskt blev lite fel men ändå så blev det så himla bra! Heja Goodbalance. Ni är grymma!

Välkommen tillbaka. Vart har du hållit hus?!

Ja.. så var det ju då det här med att vara tvärsämst på blogga igen då.
Jag faller dit med jämna mellanrum, jag har massor och miljoner att skriva om men jag har inte tid. De flesta folk gnäller typ alltid på man har för lite tid, så jävla många som har har för lite tid. Jag är definitvt en av dessa folk..

Jag har bytt jobb, ett jobb som förutom heltid oxå innebär 2h pendling varje dag.
Jag har en familj, som jag gärna vill träffa & helst busa & leka med innan sovdags..
Jag har en häst som ska ha boxen mockad, sig själv borstad och motionerad, mat serverad och morgondagen preppad!

Sen har jag oxå mig själv.. som ska hinna träna varje dag.

Och vet ni vad – jag hinner allt det här. Men jag verkar glömma bort att jag vill blogga.
För hur fånigt det än kan tänkas låta och vara med blogg så vill jag. jag vill verkligen.
Min ambitionsnivå för blogg är för tillfälligt inte tillräckligt hög helt enkelt..
Så jag tänker att jag ska skruva upp den lite, några hack eller fem eller så.

såååatteee… NU kör vi!

 

 

Julefrid?

På allvar, vafan är julefrid egentligen?
Exakt VEM känner julefrid?

Bara undrar…

Julpaketshopping!

I höstas var jag världsduktig och bokade inte mindre än tre klipptider och eftersom jag alltid alltid alltid är sämst på julklappar så bokade jag en klipptid lördag 20 december. Jag anade liksom att jag ändå skulle behöva fara till stan den dagen för att panikshoppa.

Mycket riktigt. Jag hade en hel del julklappar kvar att införskaffa när jag & Jenny drog oss mot stan i lördagsmorse. Jag känner mig själv så himla bra 😉

Vi strosade (läs: armbågade oss fram) på stan och deltog i julhysterin tillsammans med samtliga Östersundsbor, vi klippte håret båda två och vi hann äta en lunch i skaplig lugn & ro. Kidsen som vrålade runt oss var liksom inte våra så det var bara att passa på att chilla.

Liten blev mycket glad över alla paket som äntligen dykt upp under granen.
Bara självaste granen var liksom lite trist, KAPET ska det va!

Kortaste helgen ever

Det känns lite som att jag inte har haft helg. Har varit i full gång precis hela tiden.
Det gör dock inte så jäkla mycket. Jag har fått massor gjort och jag har dessutom bara idag kvar på jobbet innan julledigt! AMAZING!
Faktiskt har jag bara idag och en arbetsdag till på min nuvarande arbetsplats.
7 januari börjar jag återigen ett liv av pendling till min forna arbetsplats Infocare.
Jag är sjukt motiverad och peppad på det här men först ska jag vara väldigt mycket ledig.

Full rulle redan från fredagkväll, eller ja..  i princip natt faktiskt.
Då startade knäckkokningen hemma hos Jenny, känns som att det kan bli en fin jultradition av det där knäckkokandet. God framförallt 😉

Musikhjälpen 2014

Nån som hängde med i årets Musikhjälp?
Jag och en kollega fixade en insamlig och skrapade ihop hela 550:-
Med tanke på hur många vi uppmärksammade denna insamling på tycker jag nog ändå att det är lite snålt. Men, 550:- är ju ändå 550:- mer än 0:- såatteee, bra ändå!

Flitens lampa har oxå lyst över oss och vi har vikt mängder av pappergranar, renar och tomar. Mest på kul. Men sen när dom kryllade över hela vårt fönster tänkte vi minska ner på prydnaderna och dela ut dom till alla som skänkte pengar till vår insamlig. skitkul tänkte vi. Inte många som hämtade granar dock.
Tror att vi lämnat bort två. Max tre.

Men, vi har ju desto fler kvar och dom är ju lite gulliga och juliga ändå.

Tvärsämst. NU IGEN?!

Jag blev tvärsämst på blogg igen. Kan vara så att jag borde ta och inse att det här med blogg inte riktigt är det jag ska pyssla med. Men jag vägrar. Jag vill skriva.

Senaste veckorna har jag grava issues med min magkatarr och har väl egentligen inte gjort så jäkla mycket. Tyckt lite synd om mig själv och varit smått förbannad över att man inte bara kan ha en normal mage. Trots att dessa besvär helt klart är självförvållade. Tragiskt nog så får jag helt enkelt skylla mig själv och ba bita i det svinsura äpplet. Fast surt ska jag ju inte äta. då gåre ju åt skogen 😉

På tal om äpplen så gjorde jag en himla trevlig saffranskrans förra helgen.
Ernsts saffranskrans kan man googla på så dyker den upp.
Mycket trevlig och god även om den första jag gjorde ser ut som sju väldigt svåra år.
Nummer två blev betydligt finare. gissar dock att båda smakar lika bra, trots bistert utseende. Jammmm!

ciao!

matbilder. inspiration eller tvärt om?

På tal om att instagramma sånt man gör, typ adventsarrangemang..
Det här med matbilder alltså. Hur ofta, egentligen, ser matbilder aptitliga ut?
Alltså, jag gillar på riktigt trevliga, fina och fräscha matbilder men det är oxå så att precis så mycket som jag gillar dom bilderna så avskyr jag de bilder som inte är trevliga, fina och fräscha. bilder på tex pasta med sås. Hur trevligt ser det ut liksom?

I lördags lagade jag i alla fall fläskfilépanna och fotade maträtten.
Det var väldigt gott, tycker jag! Kommer helt klart göras igen.
Men, då var det ju då det här med trevligt, fint och fräscht på bild.
Tycker liksom inte att det här återspeglar precis nånting av vad jag faktiskt kände när jag åt middag i lördagskväll. nixpix!

 

Om nu någon, mot förmodan, skulle vilja ha receptet på detta så kommer det här:

Fläskfilépanna

500 gram Fläskfilé
3 Schalottenlökar
1 Vitlöksklyfta
Färska champinjoner
1 röd paprika
6 dl matlagningsgrädde
3 msk Sweet chilisauce
Ädelost (jag använde kanske 50 gram, är inte dödsförtjust i ädelost)

Gör så här:
Skala och finhacka lök och vitlök. Skiva champinjonerna och paprikan. Fräs alltsammans i en stekpanna.
Ansa och skiva filén i små bitar. Häll av lök, vitlök, champinjoner och paprikan på en tallrik. Stek fläskfilébitarna i pannan några minuter. Rör om lite, så att köttet steks på båda sidorna.
Salta och peppra.
Häll tillbaks det du fräste först i pannan tillsammans med fläskfilén och tillsätt ungefär hälften av grädden. Tillsätt sweet chilisauce, smula ner ädelost och låt småputtra några minuter.
Smaka av och tillsätt eventuellt mer ädelost. Rör om så att ädelosten smälter.
Häll i resten av grädden och låt koka upp.
Servera med pasta eller ris och typ Ruccola!

Adventspynt & peppisbak

Helgen var inte helt som andra helger. Jag hade förrutom adventspyntning noll planer. Noll! det hör inte till vanligheterna.

Jag och liten var själva på lördagen och passade på att leka, busa, mysa och leka lite till alldeles extra mycket! Adventspyntandet gick inte skitbra, men det gjorde ju precis ingenting. Jag lovar att det är ganska adventigt och juligt hemma hos oss just nu ändå!

I söndags bakade vi pepparkakor och det väl en hit enligt den kortaste i familjen. Kanske inte själva bakandet men alla roliga formar gjorde baket mer intressant helt klart. Vem vill inte äta igelkott- och dinosauriepeppisar liksom 😉

Ca alla jag känner och några till har lagt upp adventsljusarrangemang på sina instagram, facebook osv under helgens gång och vips sa det så hade visst jag oxå skapat ett arrangemang OCH publicerat det på instagram. man kan ju inte vara sämre 😉

Istid?

Banträningen igår då, det gick inte så bra med planen alltså.
Transporten hade totalt frusit ihop och det tog oss nästan en hel timme att få upp isbiten och ta oss iväg. Missade tiden med 35 min och när vi var urlastade, påklädda och klara var de andra redan klara. Vi behöll hinderna, jobbade på låga ”hinder” och Jenny fick agera instruktör istället.

Vi hade kul och hästarna hade kul. En kul kväll trots allt!
Jenny filmade och fotade och man undrar ju hur svårt det ska vara med det där jäkla nedtrampet alltså. wäää.