Hur gick det? Överlevde vi debuterna?
Japp, det gjorde vi. över förväntan ena dagen och med deppighet den andra.
Först ut var ju då lördagen, då det var Klubbmästerskap i hoppning.
För att vara med i KM på häst måste man hoppa 90cm.
Jag och chamonix är inte riktigt redo för det än, eller snarare så är det väl jag som inte är det. Inte min hjärna i alla fall, 90cm är fan högt ändå.
Vi startade i blåbärsklassen, som finns för orutinerade ryttare eller hästar, där får man hoppa lägre, nästan hur lågt man vill. Alla felfria ekipage får rosett.
Vi red fram med tusen andra och Chamonix var galen när vi kom in i ridhuset.
Jag började med att skritta henne för hand en stund innan jag satt upp.
Chamonix var minst sagt taggad & jag hann fundera både en och fem gånger över hur sjutton detta skulle gå. Trots övertaggad och väldigt hyper så var hon så sjukt fin på framridningen. fantastiska häst!
Första rundan vi gjorde var på 60cm och ja, hästen var taggad och jag var väldigt förvånad över hur väl hon ändå lyssnade på mig. vilken pärla!
Efter att Chamonix drog av lite brall efter hinder 5 fick vi en sjukt dålig väg till 6an men i övrigt får jag nog inte gnälla på nånting. det var vår första bana på tävlingsplats. Jag är sjukt nöjd över min fantastiska häst och faktiskt över min egen insats oxå, jag genomförde det utan att vara grisrädd liksom. Vilken grej va.
I alla fall så drog Chamonix av en brall till efter sista hindret och det kändes som glädje i hela henne.. jag höll på driva i backen men lyckades stanna kvar på hästen och ungefär där hade man kunnat tro att jag skulle ha backat på nästa runda på 70cm. För hon var jävligt taggad & ville gärna bestämma precis allt själv.
Men, hon lyssnade ändå på mig & det som hade varit rädsla för några månader sedan hade plötsligt förvandlats till pepp och jag ville bara rida igen.
Var oxå anmäld till en höjd till, 70 cm. alldeles för fjuttigt och lågt enl Chamonix.
Gick galant. samma issue efter femman.. brall och vägen till sexan blev ännu sämre än på första rundan. Men vad gör väl det, vi fixade det ju.
Jag är otroligt nöjd med våra två felfria rundor, hästen hade nog velat hoppa mera dock & speciellt kanske högre 😉
Söndag var det dags för klubbmästerskap i dressyr.
Chamonix var pigg och glad och allt kändes himla bra.
Sitter upp och börjar värma, både skritt och trav känns himla bra, vi har fint flyt i övergångarna och hon reagerar kvickt framåt. toppen!
Men, så fattade jag första galoppen och hästen är inte alls så kvick och fräsch som hon först kändes. Hinner undra om hon är av, om hon har tappat benen eller iaf bakdelen? Tänker att hon är stel från dagen innan, kanske träningsvärk.
Men det känns ändå inte okej, det gror i mig och jag nämner det för Jenny att det är nått som inte stämmer.
Dags att gå in på banan. Vi börjar med att tycka att dressyrstaketet är läskigt.
Sen fortsätter vi att tycka att allt är läskigt, publiken, läktaren, speakern och sist men inte minst HÖGTALAREN PÅ SARGEN. Det är inte klokt så läskigt nånting kan vara som just en högtalare. En människa på läktaren drar in snor i näsan och vi flyger flera kilometer, allt är så jäkla läskigt. Vi gör lite konstuppvisning och är allmänt störda så till slut stänger man av musiken, skönt! nu kanske vi kan fokusera.
Men nehejdå, högtalaren brummar ändå. oxå läskigt.
Vi genomför ritten, spänd som en fiolsträng och med fast beslutsamhet att ALDRIG nudda spåret runt om högtalaren. Jag hade önskat mig en ökning på diagonalen från högtalarändan, då hade man fått se på ökning.
Jaja, hästen käns inte alls bra. Hon är delad i två, hon har nog tappat bakdelen någonstans i ridhuset och jag kan inte hitta den.
Jag går på min magkänsla och stryker oss ur andra klassen, vila är oxå bra.
Vi red på 55,7% och det känns som att en bra dag skulle vi nog kunna göra rätt bra ifrån oss ändå. Domaren skrev ”nya tag!” i protokollet och Ja, nu tar vi nya tag.
BVi börjar med banträning med Chamonix ikväll till att börja med. Hurra!
Jenny red super i båda hennes klasser! Superduktiga!
jag såg dock bara slutet av sista klassen med hennes två rosetter inkl en andra placering i KM visar väl att dom gjorde det super, hon och Datte!
Sofi Holmgren 