Mer helg åt folket!

Om jag fick bestämma över alltihopa skulle jag bestämma att alla skulle få mera helg.
Helg är bra. Jäkligt bra.

Jag, liten och Coda har ju vart själva hela helgen. Sen i torsdags faktiskt.
Man hinner så himla mkt när man är ledig och när man har helg, speciellt om man är sambolös. Jag är aldrig så effektiv som när jag ensam hemma. bra skit.
Jag behöver mera helger, så äre ba.

Vi har pysslat, ritat, bakat, myst i soffan, promenerat, varit ute, hälsar på litens farmor,
motionerat Coda, busat med kompisar, busat på djungelhuset, shoppat blommor och krukor osv. Vi gillar helg och snart kommer en till och den blir, om möjligt, ÄNNU bättre!

Annonser

upp och ner

I morse var jag återigen sådär übersjuk, nästan lika illa som igår.
Skiten går över under dagen, precis som igår. Nu är jag frisk. Så gott som.
Kommer säkert vakna på samma sjuka vis i morgon igen.
Tur jag, numera, vet att det är kvickt övergående 😉

Ikväll trotsar jag alla förkylningar och drar till stallet.
Fett skönt att komma ut en sväng och fett skönt att aktivera kroppen.
Och vem blir inte pigg och frisk av att få träffa sånna här underbaringar:

trasig bebis, trasig mamma, trasig hund, trasig ALLT

Inspireras av Anna, att lägga fram lite jävla verklighet…

Liten är sjuk. Jag är sjuk. Diila är skadad, går på smärtstillande och bär förnedringstratt. Jag sover 2 timmar nån natt, 4 om jag har tur en annan. Datorn håller på rasa, luftvärmepumpen dog och måste bytas ut och snart är det sommar och då måste vi köpa en gräsklippare om vi inte ska odla upp en djungel till gräsmatta.
Extra utgifter +mindre inkomster pga sjuk unge, bara föööör amazing. Eller så tvärt om.
På det ska man förväntas le och vara en fantastisk människa.. en fantastisk mamma, medarbetare, sambo, dotter, kompis och allt vad man nu ska vara under ett dygn.

Jag vill fan ba sova…

 

Jag har ny adress & ett nytt tangentbord

Jag nämnde säkert tidigare att det var ”nån” som gjorde sönder mitt
tangentbord på min fallfärdiga laptop. Min mamma kom iaf hit i fredags
och hade med sig ett stycke externt tangentbord till mig. Fantastiskt
snällt, så nu ska här bloggas och svaras på kommentarer och grejer. yeppyepp.

Vi är nu bosatta på vår nya adress. Vi lever bland flyttkartonger, slipdamm och
halvuppsatta tapeter. Det sistnämnda pga att vi tydligen inte fixar att beräkna
tapetåtgången, så i morgon ska jag & sonen traska ner på byggen och beställa
två rullar till. YeppYepp.

På tal om sonen så har han blivit ett helt år för en vecka sen, men det kommer
mer om det i ett annat inlägg. Vi hade iaf tårtätning här idag och man kan väl säga
att det kom väldigt många och grattade min lille skatt. Han uppskattade inte tillställningen
för fem öre och var en riktig gnällspik precis hela tiden ända tills sista kompisen lämnade
oss. När dörren stängdes bakom dom återgick han till samma vanliga, glada, pigga Eliah.
Jobbigt att fylla år.

Jag är jaktänka igen så jag ska zappa igenom alla kanaler och se om det finns nått jag
kan somna till. Tjing!

skaplig sökmening?

Det är ganska kul att kunna se vilka sökord folk använder
för att sedan hamna i min blogg. Igår använde någon denna lilla
mening. (jag är rädd att min blogg inte hjälpte personen nånting)

varför ska man inte sitta vid fönstret när fet åskar

Från förra sommaren, genom ett skitigt fönster…

Snöfritt

”Föret brukar ju alltid hålla fram till påsk, hur sent den än är”

En mening jag upprepat om och om igen hela april.
Idag, några dagar efter påskhelgens slut, kan jag inte annat än
erkänna att föret inte alltid håller, inte varje år, inte 2011 i alla fall.
Vi har firat en påsk utan snö, en påsk utan stughäng, en påsk utan skoter,
en påsk utan isfiske (fast när tusan gjorde jag det sist, egentligen?),
en påsk utan skidåkning, en påsk utan snowboard.
Istället har vi firat en påsk i strålande sol, en påsk med värmerekord,
en påsk med grill i skogskanten, en påsk med tussilago och blommor i rabatten,
en påsk med god mat och en påsk med familjen, släkten, vännerna & djuren.

Yepp, påsken kom och påsken gick.
Jag & Lilleman har träffat så många kompisar (ja, både sofikompisar och
Ekompisar) att det nu när vi är tillbaka i Jämtland nästan känns lite ensamt.
Så tokigt.

🙂

Att trampa & att trampas på..

Jag har nu förstått att det här med att skriva om sin träning
är ett omdiskuterat ämne. Jag själv skulle nog ha tippat på att
det pratades i positiva meningar om jag inte hade hunnit läsa om
mångas fruktansvärda irritationer över allt folk som talar om på
tex nätet när dom tränat, vad dom tränat och hur dom tränat.

Jag blir helt ställd & ställer mig väldigt frågande till hur man kan
tycka och tro att alla som sätter ut sin träning på nätet och pratar om
den när man träffar sina kompisar bara söker bekräftelse och skryter?!

Jag kan inte påstå på nått vis att jag skryter om min träning.
(det vore förövrigt ganska skrattretande om jag gjorde på det viset,
eftersom jag faktiskt inte har ett skit att komma med)
Jag tycker det är riktigt inspirerande & peppande att läsa om andras
träning och det är, för mig, otroligt givande och motiverande att skriva
upp vad jag själv pysslar med. Det får mig att fortsätta!
Jag läser träningsbloggar & jag hänger på funbeat.se och jag har aldrig
tolkat skriverierna som just skryt eller någon jakt på bekräftelse.

Jag undrar, på vilket vis är det skryt & vad får man i så fall ut av att skryta
över att man tex sprungit 1 mil, simmat 1 km eller gått på en 20min promenad?

Jag kommer naturligtvis att fortsätta skriva om min träning här på bloggen.
Jag skriver för mig själv och inte för nån annan och ni som tycker det är så
fruktansvärt tråkig läsning eller tycker att jag söker bekräftelse eller vad ni
nu tror – skit i att läsa då! Ni väljer väl själv vad ni läser och inte? Precis
som jag själv väljer vad jag vill skriva och inte.

Nämen jag kanske skulle ta och säga att det kanske är så att alla ni, som
tycker att vi som kör utmaningar och ”träningspredikar för hela världen”,
är bittra och fast i soffdegarfällan. Ni kanske egentligen bara är avis på alla
hurtiga tjejer och killar och önskar att ni själva hade något att berätta om.

Ja ja, så är det ju förstås!

😉

Ps. Nu ska jag ut och springa, 7km i regn och blåst.
Fyfan, visst är jag väl bra duktig nu va? ;-p