Coda har hängt med till stallet några gånger.
Kan inte direkt påstå att han tycker att det är asroligt men han blir modigare och modigare även om hästar kanske är det läskigaste han träffat på, enligt honom själv 😉
Han hängde med på ett stallgångsstyrkepass för ett par dagar sedan oxå. Han agerade vikt åt mig i jägarvilan men annars tyckte han nog att vi mest var helt rubbade.
Brukar sakna denna man otroligt mycket men nu behöver jag inte det längre för han har
varit hos mig sedan i lördags. Yaay! Hoppas nu att han kan stanna!
Världens allra bästa och finaste hund. tveklöst.
#042 – Åskådare på kvällens träning
#024 – Min allra bästa, finaste, Coda börjar bli grå.
Världens allra bästa Coda var på besök i helgen.
Han borde hälsa på oftare & jag vill oxå tro att han ska kunna flytta hit igen snart.
Det vore så jääääkla braaa!!
Den där valpen, som är större än Jämthunden.
Jag tänker att om jag försöker blogga emellanåt så kanske jag fotar mer.
Det brukade vara så. Jag gillar ju att fota, så vi ger det ett försök.
Hej bloggen, vi kör lite igen va.
Coda är tillbaka i flocken. Jag gillare. han gillare. alla gillare.Han har varit borta så himla länge, men det är precis som om han varit här hela tiden.
Han vet precis vad man får och inte får göra. Hoppas han lär ut lite vett till Taz.
Trixarn i Coda är kvar så jag tror vår (min och codas alltså) nästa karriär blir på cirkus 😉
De flesta jag känner gnäller över att hösten har kommit.
Okej, kanske inte riktigt gnäller.. men väldigt få är lika överväldigad som jag.
Jag älskar hösten. Färgerna, luften, mörkret… allt!
Visst är det sjukt trist när det bara regnar och regnar och blåser och det känns som om det aldrig ska bli ljust igen. Men det är inte alltid alltid så. Hösten ÄR oftast amazing.
I söndags hängde jag och liten med väldigt fina människor. Vi gillar fina människor, speciellt jag. Liten är lite mer reserverad men han har en människa han verkligen verkligen tycker om. Hur lång tid det än tar mellan gångerna vi ses så tycker han lika mkt om honom, direkt! Han behöver inte ens nån uppvärmningsfas som med i princip alla andra.
Som tur var så var litens favoritmänniska också på plats i söndags.
Fick till en del fina bilder med min lilla rosa kompakta kompis men jag vet inte hur sällskapet ställer sig till att bli utfläkt i min blogg så ni får nöja er med det här:
När jag ändå är igång & när jag ändå tycks finna åt alla små råttor kan jag väl lika gärna fortsätta att visa er oxå. För visst är dom väl bara sådär grisjävlasöta som bara valpar kan vara!
Sofi Holmgren 