Tjejklassiker del 4

På lördag är det alltså dags. Sista etappen av vår tjejklassiker.Jag är en otroligt nöjd tjej om jag bara tar mig runt. otroligt nöjd.
Jag har ganska många mil i benen och var faktiskt riktigt riktigt på G.
Det är fantastiskt jäkla skitroligt att cykla racercykel ändå. Läskigt. Men skitroligt!

Drattade av en häst för några veckor sen. Efter det har det blivit noll cykling.
Har cyklat 1,5 uppdelat på 4 tillfällen med min tantcykel med fetsadel. Ingen hit.
Jag är ganska lugn ändå. Runt ska jag, något annat alternativ finns inte.
Men.. även om jag är lugn är jag oxå sjukt arg på mig själv som inte höll mig kvar, som inte bokat en jäkla läkartid för att kolla upp det här, som bara väntat ut skiten.
Fasen ändå. Sista delen i tjejklassikern, tjejvättern. så förbannat jäkla roligt!
Och så blir det såhär…..

Annonser

3 dagar kvar…

I tisdags vaknade jag upp och lät som en tonårskille, halsen protesterade ordentligt…
Det känns tack och lov bättre idag och jag låter som mig själv igen.

Jag minns inte när jag sprang milen senast. Jag minns knappt när jag ens sprang en riktig löprunda senast, men om tre dagar smäller det. 14.10 släpps startgrupp 5 iväg längs Lidingöloppets spår. Jag tror att jag kommer vara en väldigt glad Sofi när det är över. Hur loppet än gått kommer jag vara nöjd och glad att jag tagit mig igenom.
Att bryta loppet finns inte på världskartan, det är bara en mil… jag SKA igenom!

 

Tjejklassikern, del 2

Del två av tjejklassikern närmar sig med stormsteg. Om ca 1,5 vecka smäller det i Lidingö. Jag körde igång backträning och var i topptrim för ca 4-5 veckor sen. verkligen topptrim.
Sen sa det bara BAM och så fick jag jordens förkylning som ledde till jordens bihåleinflammation som ledde till penicillin och mediciner i vansinne och jag fick helt enkelt bara ta det jävligt lugnt. Man kan väl tro att det skulle gå över kvickt men 4 veckor har det ungefär tagit mig att bli återställd men har faktiskt kunnat köra igång träningen nu igen.
ÄNTLIGEN!!

Det har känts frustrerande och faktiskt riktigt jobbigt, i skallen, att veta att jag kanske inte orkar springa hela milen. Jag kanske inte kommer orka springa den distans jag oftast haft som kvällsrunda liksom. Jag är helt utskiten och ungefär på ruta ett igen, konditions & styrkemässigt. (Nä okej jag vet. det är inte så jävla illa men det är precis så det känns)
Det har stört mig så otroligt mycket. Men jag har tänkt om och nu är jag lugn som en filbunke och om jag så ska måsta gå i backarna så fine, låt mig gå. bara jag tar mig igenom. Det är mitt mål. Ingen drömtid, ingen rekordtid på nått sätt. Mitt mål är bara att ta mig igenom loppet och det känns riktigt okej. Det kan jag absolut leva med och jag ser fram emot nästa söndag. Kommer bli en sjukt rolig helg, det är jag övertygad om
HEJA OSS!!

2 månader och 7,5 kg

Happ, då har vi avklarat ytterligare en sväng förkylning och även en magsjuka.
Vi klarar oss inte från nånting. Dagisbacillerna kommer ta kål på mig.

Jag känner mig iaf frisk till slut. Både J och liten hostar än.
Snorar gör vi allihopa men pollenhalterna är visst högre än nånsin så snorandet skyller vi på pollena. Litens snorande skyller jag på dagis, han har nämligen snorat konstant sen han började dagis. Naturligvis inte toksnorat och varit sjuk, men ni vet.. ungar snorar.

I morgon ska jag prova på ett första kondispass efter alla sjukor. Jag är lite nervös.
Försöker intala mig själv att det är ok att inte springa på samma tider som vanligt och att kanske inte orka fullt ut lika mkt i tex backarna. Funderar på att köra ett intervallpass på morgonen, då kommer jag inte märka lika mycket att jag tappat massor under dessa två veckor. samtidigt tror jag innerst inne att jag kommer tycka att det är helt okej, så länge det känns okej i kroppen. Men man vill ju vara på samma nivå där man slutade, frustrerande. MEN, det går ofattbart fort att komma tillbaka 🙂

Jaja, jag hade stora planer på att mäta efter 8 veckor men jag har inget måttband så det skiter jag i nu. Ska skaffa ett nytt nångång i framtiden, typ när dom tar hem nya på ica.
Iaf så har jag då vägt mig och det går lite segare neråt nu utan FitnessFightens peppande, men det går iaf neråt och jag har endast 0,5 kg kvar till mitt första delmål.
Totalt på dessa 2 månader har jag tappat 7,5 kg och idag köpte jag ett par byxor i storlek 38. Jag är sjukt nöjd även om jag har en del kvar att trimma bort 🙂

Man blir motiverad till tusen av att se själv att det ger resultat.
Vågen, klädstorlekar, styrka och ork är verkliga motivationsgivare!

Nu kör jag vidare. om 1 mån äre dags för första start i tjejklassikern!
Heja alla tappra som sliter med att hitta en väg till ett hälsosammare liv.

PUSS

Ps. Lia gillar att spräcka ballonger på min htc. Koncentrationen är på topp men han saknar hållning lillgrabben. hehe

2 månader till första start!

Om precis 2 månader är det dags för första start i tjejklassikern.
Jag & Ida simmar kl 12.00 den 7 juli. Jag är så peppad och inte alls orolig.
1 km fixar vi utan problem, det är jag helt övertygad om.
Det som känns lite motigt är just det där att simma på ”öppet vatten”, vad finns under mig liksom. En gädda? krokodil? sjöodjur? nivet, att inte veta är typ det värsta jag vet!

Kommer bli en skitkul upplevelse i vilket fall som helst 🙂
Ska anlita fotograf så vi har några sköna fotominnen därifrån oxå!

Alltså, två månader. Snart är vi där!